På upptäcktsfärd
i London

Vi har ju skrivit en hel del om vad som finns här, och vad som är bra med London, så nu tänkte jag skriva litegrann om vad som faktiskt är bättre i Sverige! Det som åtminstone jag har saknat mest sedan vi kom hit är det svenska sjölandskapet. Att kunna åka iväg en snabbis för att bada någonstans på sommaren är något som man lätt kan ta för givet, men efter ett tag här nere insåg vi att det faktiskt inte finns några sjöar här omkring! Någon enstaka kanske, men inte direkt som vi skulle vilja bada i. När solen legat på som starkast har man verkligen drömt sig tillbaka till första bästa strand i Sverige, med bryggor och glass. Smultron är något annat jag blev riktigt sugen på häromdagen, efter att ha sett lite härliga Svenska sommarbilder. Svensk sommar kommer alltid att vara svensk sommar helt enkelt!

Något annat som saknas här är smågodis, och framförallt saltlakrits då förstås. Det går att få tag på lösgodis om man letar upp speciella butiker, men det är ju inte som i Sverige där varje mataffär har en stor smågodisavdelning. Detta är extra jobbigt för mig som lider av en fruktansvärd beslutsångest när det kommer till godsaker! Det är så mycket svårare att bestämma sig för en sorts godis, istället för att blanda alla sorter man tycker om. Som tur är har vi hittat en butik/café inne i stan som heter Scandinavian Kitchen. Precis som det låter så är det skandinaviskt, och där säljs allt möjligt typiskt svenskt/danskt/norskt/finskt. Vi var där för någon vecka sedan och köpte lite djungelvrål, för att stilla vår saknad av lakrits. Vår "rumskamrat" Jelena, som aldrig hört talas om lakrits tidigare, var tvungen att spotta illa kvickt efter att ha fått smaka, så det är kanske inte så konstigt att det inte säljs i övriga världen.

För övrigt är det en lugn kväll för min del, och Erik jobbar till stängning så han är inte hemma förrän i natt. Igår fick jag oväntat hoppa in som extra glasplockare på hans jobb! Det var kul att få arbeta ihop en gång, men för övrigt passar arbetet nog honom bättre än mig. Det sliter på kroppen att jobba i stressig restaurangmiljö, och jag är väldigt glad över att få ett lugnt jobb där jag slipper stå upp hela dagarna. På tal om det så har jag inte hört något mer om att få börja än, men min rekryterare bekräftade att jag inte ska oroa mig. Några veckors väntetid är visst helt normalt.


Lite svar på era kommentarer också; En öl med lemonade kallas visst för Shandy, och tycks härstamma från Tyskland. Bilden ovan smygtog jag av Erik igår, där han står och serverar i baren. :)
Det verkade inte finnas några möjligheter på Google för tillfället, men det dyker nog snart upp nya chanser!

Hoppas allt är bra i Sverige. Saknar er allihop!

// Linda